Spasticitet yttrar sig olika vid olika diagnoser

Fakta ur: Att leva med spasticitet - NHR 2012

Tidiga hjärnskador, ärftliga sjukdomar i nervsystemet, Parkinsons sjukdom, stroke, multipel skleros (ms) och ryggmärgsskador är några orsaker till spasticitet.

Men spasticitet är en komplex företeelse, där många olika faktorer spelar in i det individuella fallet.

Graden av spasticitet påverkas av var den neurologiska skadan finns, dess utbredning och förlopp, så spasticitet kan yttra sig olika vid olika diagnoser. Dessutom påverkar personens allmänna hälsotillstånd, komplicerande sjukdomar utanför nervsystemet, livsstilsfaktorer med mera. Här är några exempel på spasticitet vid olika diagnoser.

Vid cp-skada har hjärna eller ryggmärg fått en skada i tidig ålder, vilket kan ge mycket skiftande symtom. Spasticitet i olika former är vanligt. De kan påverka ben, armar, fingrar och kropp var för sig eller samtidigt. Signalsystemet från hjärna och ryggmärg fungerar inte som det ska, så reflexer får fritt spelrum och lever sitt eget liv. Antingen utlöses de för lätt eller så blir musklerna låsta i stelt och spänt läge.

Vid ms är spasticitet ett vanligt resultat av myelinförluster ( myelin är ett fettämne som isolerar nervfibrerna) och nedbrytning av nervfibrer i centrala nervsystemet. Ben och armar påverkas, liksom talet. Graden av smärtsamma kramper och stelhet varierar mellan
olika individer.

Vid ryggmärgsskador och stroke uppstår vanligtvis spasticitet en tid efter skadan. Till att börja med är muskeltonus i påverkad muskulatur sänkt och reflexer försvagade eller helt borta. Sedan ökar de efter hand och stabiliserar sig på en viss nivå. En plötsligt ökad spasticitet kan tyda på komplikationer i läkningen eller vara en larmklocka för andra nya symtom eller sjukdomstillstånd, som behöver behandlas.

Nästa kapitel...