Riksstroke - Aktuell utveckling inom strokevården

Den svenska strokevården visar förbättringar inom akut vård av stroke. Det kvarstår dock stora skillnader mellan olika sjukhus vad gäller tid i akutvård och tillgång till rehabilitering och stöd i öppenvård. En viktig uppgift är också att samhället måste utbilda allmänheten i att lära känna symtomen och snabbt uppsöka vård.

Riks-Stroke är ett nationellt kvalitetsregister för strokesjukvård, som samlar in uppgifter om patientens situation vid insjuknandet och följer upp patienten efter tre månader och ett år. Nu finns en rapport från registret, som särskilt riktar sig till patienter och anhöriga, och som visar läget för strokevården i hela landet.

Riks-stroke presenterar årligen aktuell statistik om hur vården fungerar för de som insjuknar i stroke. Den svenska strokevården visar framförallt förbättringar avseende tillgång till vård på strokeenheter och den medicinska behandlingen i akutskedet.

En grundläggande kvalitetsindikator inom strokevården är att så många som möjligt behandlas på stroke-enhet. Den målsiffra som utmålats i de nationella riktlinjerna är 95 %. För år 2010 var den siffran 88 % vilket enligt sakkunniga bedömare sannolikt är högst i världen. Under den senaste sex-årsperioden har andelen vårdade på strokeenhet ökat med 10 %. Det finns skillnader mellan sjukhus och landsting. Det mest alarmerande är Visby som under stora delar av år 2010 saknade strokeläkare. Lägst andel vårdade på strokeenhet var Gotland, Sörmland, Västmanland, Värmland och Jämtland.

Det kvarstår stora skillnader mellan sjukhusen beträffande såväl tid i akutvården som sammanlagd tid i slutenvården. Detta kan förklaras av att man jobbar med olika program som exempelvis tidig utskrivning med rehabilitering i hemmet vilket ju reducerar tiden på sjukhuset. Andra jobbar med färdigbehandling på strokeenhet och överföring till geriatrisk rehabilitering. Tillgång till rehabilitering och stöd i öppenvård kan bidra till skillnaderna.

En annan viktig kvalitetsfaktor är tiden från symtomdebut till ankomst till sjukhus. Högsta prioritet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer är trombolysbehandling vilket förutsätter att man kommer in inom 4.5 timmar. Den faktor som används för att mäta tiden från symtomdebut är tre timmar och nu är det 68 % av patienterna som kommer in till akuten inom det tidsintervallet. Samhället har en mycket viktig informationsuppgift till allmänheten att känna till nödvändigheten att åka in akut och att lära känna symtomen. SKL (Sveriges Kommuner- och Landsting) satsar nu 50 miljoner på en sådan kampanj. Neurologiskt Handikappades Riksförbund betonade detta för flera år sedan men fick då inte gehör. Skönt att det äntligen sker nu.

Praxis att förskriva antikoagulantia vid förmaksflimmer och hjärninfarkt varierar starkt i landet. I Uppsala län ordineras 38 % den behandlingen medan Kalmar, Västerbotten och Östergötland redovisar 71-73 %. Denna behandling värderas högt i de nationella riktlinjerna. Även förskrivning av blodtryckssänkande läkemedel varierar men kan eventuellt förklaras med att förskrivning sker efter behandlingstid på sjukhus och därmed inte redovisas i rapporten. Denna behandlingsform har synnerligen gott vetenskapligt stöd.

Uppföljning efter 3 månader

I enkät som ställs tre månader efter akutskedet så är de flesta nöjda med behandlingen. De som är mest missnöjda är de som inte vårdats på strokeenhet, att man inte deltagit i vårdplanering och inte fått någon läkaruppföljning i öppenvård efter utskrivning från sjukhus. Andelen missnöjda är lägre vid små sjukhus än vid medelstora och större. Mest missnöjda är man i Stockholm, Jämtland, Östergötland och Skåne. Men som sagt det är en liten andel som är missnöjda med behandlingen. Fler är dock missnöjda med rehabiliteringen efter utskrivning från akutkliniken, även om det även här är väldigt många som är nöjda.

Andelen patienter som vid 3-månadersuppföljningen uppgav sig ha talsvårigheter var 21% Cirka 45 %, nästan hälften, uppgav att de inte haft kontakt med logoped för bedömning eller behandling. Tillgången varierar kraftigt mellan landstingen.

En viktig resultatvariabel är andelen som 3 månader efter stroke är beroende av andra personer vid på- och avklädning och/eller toalettbesök. Andelen beroende av andra minskade både hos män och kvinnor fram till år 2007 men ligger nu på ungefär samma nivå som då. Det finns tydliga skillnader mellan sjukhus vilket indikerar att det finns en hel del sjukhus som skulle kunna förbättra rehabiliteringen efter stroke. Andra funktionsnedsättningar än rörelsehinder 3 månader efter stroke fördelar sig så här:

• tala 21%
• läsa 22 %
• skriva 29 %
• svälja 10 %

Det är fler idag som kan bo kvar i eget boende med eller utan stöd av hemtjänst. Stora variationer mellan sjukhus avseende tid i akutvård som sammanlagd tid i slutenvård. Mycket stora variation i tid från ankomst till sjukhus till behandlingsstart

Uppföljning efter 1 år

Vid uppföljning ett år efter stroke kan noteras

• Tre av fyra anger att deras hälsotillstånd är gott eller ganska gott.
• Yngre personer med stroke upplevde stora brister i den yrkesinriktade rehabiliteringen.
• Det var ovanligt att man uppfattade sig ha stöd av Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen för att återgå i arbete.
• Fyra av tio upplevde att de inte fått tillräcklig rehabilitering.

Sedan tre år tillbaka utses Årets strokeenhet. För år 2010 tilldelas Norrlands Universitetssjukhus titeln för God strokesjukvård. Ytterligare fem sjukhus får hedersomnämnande; Akademiska sjukhuset i Uppsala, Alingsås lasarett, Värnamo sjukhus, Trelleborg lasarett och Oskarshamns sjukhus.

• läs om Den Svenska strokevårdens Kvalite 2010 (PDF-dokument, )
• Läs mer om Riks-Stroke

Riks-Stroke är ett nationellt kvalitetsregister för strokesjukvård. Registret samlar in uppgifter om patientens situation vid insjuknandet, under sjukhusvistelsen och följer upp patienten efter tre månader och efter ett år. Varje år analyseras de data som samlats in från deltagande sjukhus. Alla akutsjukhus som vårdar strokepatienter deltar!