Remiss - hjälpmedelsutredningen

Publicerad 27 apr 2012

Läs vårt remissyttrande!

Norrköping 2012-04-25

Socialdepartementet

Stockholm

Remissvar

SOU 2011:77 Hjälpmedel – ökad delaktighet och valfrihet

Sammanfattning

För NHR:s (Neurologiskt Handikappades Riksförbund Östergötlands län) medlemmar är hjälpmedel en mycket viktig del av vardagen. För många av NHR:s medlemmar är funktionella hjälpmedel helt avgörande för om livet ska kunna levas eller förbli helt inaktivt.

I Östergötland har landstinget de senaste 5 – 6 åren succesivt dragit ner på möjligheten för personer med rörelsefunktionsnedsättning att erhålla lämpliga hjälpmedel för förflyttning ute.

För våra medlemmar i Östergötland är det ett för stort egenansvar för de flesta, beroende på att de ekonomiskt inte klarar att själva bekosta tex en elskoter. I andra landsting förskrivs elskotrar som hjälpmedel.

De flesta hjälpmedel som används av NHR:s medlemmar är hjälpmedel som ger möjlighet till förflyttning och ökad rörlighet, men NHR har även medlemmar som använder kommunikationshjälpmedel eller hygienhjälpmedel.

Tillgången till funktionella hjälpmedel som ger vardagen livskvalite får inte bero på var i landet någon är bosatt. Nationella riktlinjer och regler måste fastställas.

Individen/brukaren måste ges en möjlighet till att överklaga ett hjälpmedelsbeslut.

Fritt val av hjälpmedel får inte innebära att valet endast kan göras om det finns egna ekonomiska förutsättningar. Grunden måste vara att landsting eller kommun förskriver hjälpmedel som ger förutsättningar för att kunna leva och självständigt genomföra dagliga sysslor och förflyttningar.

2. Förslag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

Östergötlands landsting erbjuder inte personer med funktionsnedsättning hjälpmedel som ger möjlighet att leva ett så normalt liv som möjligt, vilket bla för NHR:s medlemmar är nödvändiga för att kunna vistas ute och erhålla frisk luft.

Hälso- och sjukvårdslagen måste skrivas mycket skarpare, landsting och/eller kommun måste förskriva hjälpmedel så att personer med funktionsnedsättning ges möjlighet till ett värdigt liv. Nationella riklinjer behöver tas fram så att bostadsorten inte avgör om brukaren kan få nödvändiga hjälpmedel. I Östergötland ska det ske en kommunalisering av hemsjukvården och här ska enligt nuvarande förslag även hjälpmedel föras över till kommunerna. Med den för Östergötland låga hjälpmedelsnotan kommer inte våra medlemmar att av kommunerna kunna tillgodoses ens på den nivå som nu sker i landstingets regi. Detta förhållande understryker vikten av att nationella riktlinjer behövs.

För landsting och kommuner gäller även att leva upp till FN-konventionens intentioner.

Vidare måste en möjlighet ges för individen/brukaren att överklaga beslut om hjälpmedelsförskrivning till allmän förvaltningsdomstol. I dag kan våra medlemmar inte överklaga ett beslut där tex elskotern tas ifrån dem när den behöver repareras. De möts enbart av ett besked om att nya skotrar inte förskrivs och att de kan återkomma när de blivit sämre för att då få en el-rullstol.

4. Internationell utblick

Sverige behöver en rättighetslagstiftning när det gäller hjälpmedel liknande den som finns i ett par av våra nordiska grannländer.

I Danmark regleras rätten till hjälpmedel i lagen om social service. I Danmark kan beslut om hjälpmedel överklagas.

5. Hjälpmedel idag

Definitionen av hjälpmedel som bla ges i LSS- och hjälpmedelsutredningen är en korrekt definition av vad som är hjälpmedel och vilket uppgift de ska fylla. (punkt 5.2, sid 60)

  • kompensera för nedsatt eller förlorad funktion och förmåga att klara det dagliga livet
  • förbättra eller vidmakthålla funktion och förmåga
  • förebygga framtida förluster av funktion och förmåga

Det är viktigt att förtydliga vikten av att hjälpmedel är en del av habilitering och rehabilitering.

Om våra medlemmar erhåller en väl genomarbetad rehabiliteringsplan som följer individen och är ett levande dokument, ska den tydligt beskriva vad var och en behöver för hjälpmedel för att erhålla en fungerande vardag och vad som ska göras för att rehabilitering så långt möjligt ska förbättra funktioner eller skjuta försämringar framåt.

5.5 Kostnader för hjälpmedel.

Idag är egenavgiften för hjälpmedel beroende av var i landet man bor. I vissa landsting erfordras försäkringar, i andra ska var och en bekosta tex punktering och nya däck, el m m.

NHR efterlyser även här mer enhetliga riktlinjer så att inte kringkostnaderna för användandet av hjälpmedel ser olika ut olika delar av landet.

5.8 Kontroll av hjälpmedel

Bilen besiktigas en gång per år. Det finns landsting som ringer till brukaren en gång per år och frågar i vilken utsträckning man använder tex sin elscoter eller Trax, det är inte tillräckligt. Många brukare är noga och har direkt en känsla för om hjälpmedlet inte fungerar rätt, medan andra inte alls märker när något håller på att gå sönder eller förslitningen börjar bli för stor. Bra underhållna hjälpmedel fungerar bättre.

Idag brister undervisningen i hur man ska använda sitt hjälpmedel och hur brukaren ska underhålla sitt hjälpmedel i många landsting.

6.2 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Sverige har ratificerat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Fortfarande finns det landsting och kommuner som inte vet vad det innebär att efterleva konventionen, eller ens att de omfattas av denna.

Att underlätta rörlighet och kommunikation för personer med funktionsnedsättning, innebär att kommun och landsting måste erbjuda hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning.

6.4 Hjälpmedel – en del av en sammanhållen process.

Fortfarande får enbart ett fåtal av NHR:s medlemmar en rehabiliteringsplan, vilket borde vara en självklar del i en sammanhållen process. En rehabiliteringsplan ger möjlighet att involvera hjälpmedel i behandlingen, där en del är rehabilitering, medicinsk behandling och en annan del är hjälpmedel.

7.2 Den enskildes inflytande vid val av hjälpmedel

Den lagstadgade skyldigheten i hälso- och sjukvårdslagen måste formuleras så starkt/tydligt att rätten till hjälpmedel inte kan "sparas" bort av ett landsting eller en kommun.

En väl formulerad Rehabiliteringsplan kan vara ett dokument som ligger till grund för att förskriva rätt hjälpmedel som täcker brukarens behov. En rehabiliteringsplan ska vara en

tydlig beskrivning av brukarens nytta och behov av hjälpmedel, hur rehabilitering ska utformas och hur vardagens olika aktiviteter ska kunna genomföras.

7.3 Kan användarnas inflytande och valfrihet bli större med nuvarande regler?

En försöksverksamhet med personlig budget för hjälpmedel bör prövas i ett projekt. Då det är självklart att olika alternativ passar olika människor. Sedan får inte alternativen endast ges till dem som har en egen stark ekonomi. I budgeten måste även medtas kostnader för reparation och underhåll under hjälpmedlets ekonomiska livlängd.

Avgörande för vilket alternativ jag väljer ska vara mina möjligheter att själv klara valet av hjälpmedel och att sköta dem, inte mina ekonomska möjligheter. Nuvarande system måste finnas kvar som ett alternativ för de som så önskar/behöver.

För att kunna utöva ett självständigare inflytande över de egna hjälpmedlen behövs en väl genomarbetad handbok som kan tas fram av Hjälpmedelsinstitutet.

7.4 Ett valfrihetssystem för hjälpmedel

Det är viktigt med ett brett sortiment. Det är många individuella behov som ska tillgodoses för att var och en ska erhålla det optimala hjälpmedlet. Den som får möjlighet att själv prova ut och söka det hjälpmedel som motsvarar det egna behovet och som vill ha möjligheten kommer med all säkerhet även att få större användning av sitt hjälpmedel.

7.5 Information

Det är viktigt att handbok, Kunskapsguiden och 1177 tar fram saklig information. Information som var och en kan förlita sig på. I annat fall är risken att fel hjälpmedel väljs. Även kvaliteten måste säkras så att inte dåliga och farliga hjälpmedel plötsligt finns på marknaden.

Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Östergötlands län

Hans Bager, ordförande

Senast uppdaterad: 27 apr 2012