Att ansöka om en insats
Oavsett vilken typ av hjälp och stöd man behöver, eller av vilken myndighet man skall söka hjälpen, så behöver man börja med att göra en ansökan.
NHR:s erfarenhet är att det finns mycket att vinna på att förbereda sig inför att man gör denna ansökan. Många medlemmar hör av sig till oss i ett senare skede av processen, och då kan det t.ex. visa sig att den ursprungliga ansökan man gjorde formulerades fel, att intygen som bifogades ansökan inte var lämpliga för insatsen ifråga etc.
I detta avsnitt kommer jag därför att ta upp ansökningsprocessen, och vad som kan vara bra att tänka på. Avsnittet är en sammanfattning av en lathund, "Att ansöka om en insats", som en av våra jurister skrivit. Medlemmar i NHR kan hämta lathunden här!
Sammanfattningsvis vill vi ge följande råd:
1. Identifiera ditt problem, och behov av stöd
Innan du ansöker om en insats måste du – förstås - konstatera att det finns ett problem. Det kan till exempel vara att dina ben pga din sjukdom inte fungerar som tidigare. Försök att konkretisera vilka konsekvenser det får och hur det begränsar ditt liv. Du kanske inte har lika lätt att klara av ditt arbete, inte kommer åt dina översta köksskåp, eller får svårt att åka med din vanliga buss?
2. Vilken hjälp finns att tillgå och vem kan erbjuda den?
Nästa steg är att ta reda på vilken hjälp du kan få med att kompensera för dina svårigheter. En informationskälla är kommunens och Försäkringskassans hemsidor. En viktig detalj att hålla i åtanke vid läsning av dessa hemsidor är värdet av informationen. Det mesta av det som skrivs är korrekt och speglar gällande rätt (alltså vad som gäller enligt domstolarna). Vissa saker är dock myndighetens egen tolkning av vad som gäller i en fråga. Detta innebär att tolkningen inte behöver vara den rätta utan den kan visa sig vara fel vid en prövning i rätten.
Kort och gott så ska du inte alltid acceptera att du i deras skrivning diskvalificeras från en insats. Det kan vara väl värt att gå vidare och ansöka ändå. Endast en senare prövning i en domstol kan då visa vad som var den rätta tolkningen.
En annan bra väg att söka information är att kontakta oss på NHR. Vi kan berätta mer om vilka hjälpinsatser som finns att söka och vad dessa konkret innebär. Kontakta oss gärna i ett tidigt skede!
3. Läs på!
Denna punkt är mycket viktig! Du är på väg att ansöka om en insats som kan ge dig en avgörande betydelse i din vardag. Försök att skaffa så ingående kunskap som möjligt om vad lagen som är tänkt att ge dig hjälp betyder. Börja gärna med att läsa själva lagen om insatsen i fråga. Vill du veta mer om hur lagen har tolkats i verkligheten, det man kallar praxis, kan du läsa Högsta Förvaltningsdomstolens domar. Detta kan kännas motigt och svårt, lagtexter är oftast varken rolig läsning eller lätta att förstå innebörden av, och språket kan vara krångligt och "juridiskt". Vi på NHR ge dig hjälp att översätta vad de olika lagarna betyder på "vanlig svenska".
Om du är riktigt ambitiös kan du även titta i förarbetena, t.ex. den proposition som skrevs när lagen skapades, som visar hur lagstiftaren tänkte när lagen blev till. Det mesta av detta finns att hämta på internet. Högsta Förvaltningsdomstolens domar kan du hitta på http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/Avgoranden/2011/
4. Intyg
För att få rätt till en insats är intyg från olika sakkunniga ofta avgörande. De sakkunniga kan vara t.ex. läkare, arbetsterapeuter, sjukgymnaster eller psykologer. Ofta står det beskrivet i lagen om själva insatsen vilket intyg som ska bifogas ansökan. Intyget bör vara så specifikt som möjligt. Det ska beröra det problem som du söker för och inte så mycket annat. Det är även nödvändigt att intyget verkligen styrker ditt behov. Om den sakkunnige inte delar din uppfattning om din problematik är möjligheten till framgång mycket begränsad.
5. Var så sjuk som du är!
De flesta av oss är lärda sedan barnsben att klara oss själva. Om vi inte klarar en sak vid första försöket så försöker vi igen. Detta synsätt kan vara till last när du ansöker om en insats. Det gäller att acceptera den nu rådande situationen och rannsaka sig själv. Vad klarar jag av, och vad behöver jag hjälp med?
En annan viktig faktor att tänka på är om man har en sjukdom vars symtom och konsekvenser varierar över tid. Om det då görs en bedömning av en sakkunnig, eller ett hembesök av en tjänsteman från kommun eller försäkringskassa, när symtomen är svagare kan detta leda till en bild av att man klarar mer än man i normalfallet gör. Det är därför viktigt att ha i åtanke hur man mår när man är som sämst i sin sjukdom när man har kontakt med t.ex. sin läkare.
6. Ansök skiftligt!
Din ansökan bör vara skriftlig! Det du vinner på detta är att det aldrig kan bli diskussion om vad du ansökt om, och vilka skäl och argument du angivit för att få hjälpen. Dessutom måste myndigheten svara dig skriftligt, vilket är nödvändigt om du vill begära omprövning eller överklaga deras beslut. Så lockas inte av om kommunen ringer upp dig och vill "göra upp" hjälpen över telefon, utan begär att få beslutet på papper!
7. Sammanfattning
I din ansökan ska du alltså:
- Väva samman dina hjälpbehov med de fakta du läst in, samt hänvisa till de intyg som stöder ditt behov av hjälp.
- Objektivt beskriva ditt problem och ditt behov av stöd. Utöver att vara tydlig är det viktigt att få med allt. Utgå inte från att myndigheten förstår, utan skriv ner de förhållanden som gäller.
- Dina argument ska ta hänsyn till de krav som ställs för att insatsen ska kunna beviljas. Detta är mycket viktigt då fel argument, eller avsaknaden av de rätta argumenten, kan leda till att du blir utan insatsen. Denna situation kan tyvärr uppstå även om du faktiskt har rätt till insatsen.
Lycka till med din ansökan!
Magnus Andersson
Koordinator NHR:s rättsombud
I ett kommande avsnitt (publiceras vecka 2, 2012) kommer jag att beskriva hur myndigheterna ska handskas med din ansökan, och vilken lag som styr detta.
Senast uppdaterad: 21 dec 2011



Artikeln har 1 kommentar
Ett jättebra sammansatt formulär där alla kan förstå sin vikt i att få hjälp... Det finns dom som fått avslag på avslag som i vårat verkliga liv behöver både stöd och hjälp. Arbetar själv som pers.ass och upplever myndigheter som ganska inlimmade i sin praxis om vem och hur mycket var och en behöver hjälp, det här skulle kunna vara en liten handbok till alla som får en diagnos av någon typ av handikapp, super bra vägledning... D e omtanke att fömedla sina kunskaper, varmt Pia