Här är du: Hem \ Opinion \ Almedalsveckan 2011 \ På liv och död – att ge eller inte ge livsuppehållande behandling

På liv och död – att ge eller inte ge livsuppehållande behandling

Socialstyrelsens föreskrifterna stödjer patientens självbestämmande och rätt att säga nej till vård. Martin Engqvist, debattör och ryggmärgsskadad, välkomnade de nya föreskrifterna. Martin Engqvist tydliggjorde att föreskrifterna inte på något sätt öppnar upp för aktiv dödshjälp.

Vård i livet slutskede väcker många svåra frågor. Några av dessa etiska och juridiska dilemman har fått stor uppmärksamhet.

• Vilket stöd behövs inom hälso- och sjukvården för att ge patienter god och säker vård i samband med svåra ställningstaganden?
• Hur skapar vården delaktighet för patienter och närstående i livsavgörande situationer?
• Vad behöver hälso- och sjukvården bli bättre på?
• Behöver allmänheten får bättre kunskap om vilken vård som finns i livets slutskede?

Den 5 juni kom Socialstyrelsens nya, och bindande föreskrifter, om livsuppehållande behandling.
Syftet med de nya föreskrifterna är att ge patienten trygg och säker vård, samt ge personal inom hälso- och sjukvården ökad trygghet för beslut som fattas kring livsuppehållande åtgärder. Nytt i förskrifterna är att patienten ska ha en fast vårdkontakt, som ska vara läkare. Läkaren ska också samråda med andra inom sitt vårdteam.

Anders Printz, avdelningschef på Socialstyrelsen, förklarade att föreskrifterna stödjer patientens självbestämmande och rätt att säga nej till vård denne inte vill vil ha. Föreskrifterna skapar en ram för hur frågorna ska hanteras, men det är fortfarande upp till behandlande läkare att fatta de avgörande besluten i samråd med patient och närstående. Arbetet med föreskrifterna har pågått i 1½ år, men frågorna har diskuterats och varit aktuella under en längre tid.

Martin Engqvist, debattör och ryggmärgsskadad, välkomnade de nya föreskrifterna. Martin tydliggjorde att föreskrifterna inte på något sätt öppnar upp för aktiv dödshjälp, men att patienter ges rätt till att avstå från livsuppehållande behandling – vilket i sin tur leder till att personen dör. Martin påpekade att patienten då dör av sin sjukdom. Dödshjälp är inte tillåtet och det är inte innebörden i de nya föreskrifterna. Martin var tydlig med att det behövs ökade resurser i vården om föreskrifterna ska genomföras och följas upp på ett bra sätt. Hur får patienten kunskap om föreskrifternas innehåll och hur kommer det att säkerställas att patienten verkligen förstår innebörden av de beslut som den enskilde nu har möjlighet att fatta med stöd i de nya föreskrifterna, var frågor som Martin Enqvist ställde till panelen och publiken.

Kristina Söderlind Rutberg, överläkare vid Universitetssjukhuset i Linköping, var positiv till att patientens egen ställning nu stärktes med hjälp av de nya föreskrifterna. Samtidigt, menade Rutberg, att det kan vara svårt att hitta rätt nivå och att patienterna aldrig får känna att de överges. Fast vårdkontakt är bra, men vad händer med de som inte kan fatta egna beslut?

Elisabeth Rynning, professor i medicins rätt vid Uppsala universitet, kommenterade föreskrifterna ur ett juridiskt – medicinskt - perspektiv. Enligt Elisabeth Rynning handlar frågorna om grundläggande mänskliga rättigheter, men också om etik. Föreskrifterna får absolut inte öppna för godtycke. Rynning tyckte att föreskrifterna ger en bättre ram och skapar bättre rutiner för hur dessa svåra beslut inom vården ska fattas. Kraven på underlag och dokumentation har förbättrats. Rynning menade att det fortfarande finns oklarheter som behöver tydliggöras. Hur ska man tolka tidsgränser? Hur lång tid är rimlig att en patient får på sig att fatta beslut om att avstå från livsuppehållande behandling? Vad är tillräckligt goda skäl för att patienten ska kunna avstå behandling? Elisabeth Rynning saknade också vägledning om vad den ansvarige läkarens samråd ska innehålla – vad är samrådets funktion, mer än att det ska finnas? Vad ska vårdteamet faktisk bidra med?

I samtal med publiken kom det upp medicinska frågor, värderingar och ekonomi. I vissa fall kan den ekonomiska aspekten av livsuppehållande åtgärder diskuteras. Socialstyrelsen var tydlig med att ekonomi aldrig får vara avgörande vid beslut och att det alltid är individens önskemål som ska styra.

Socialstyrelsen kommer att arrangera tre regionala seminarier under hösten 2011 för att informera och diskutera föreskrifternas innehåll.

NHR kommer att följa upp detta viktiga och intressanta seminarium.

Moderator var: Per Gunnar Holmgren, tidigare chefredaktör för Dagens Medicin
Arrangerade gjorde: Socialstyrelsen
Noterade gjorde: Marit Jenset